Orolig
Jag är på riktigt orolig. Orolig över mig själv om man nu får vara det. På en dryg månad har jag utan att på något sätt försöka gått ner 4 kilo. Jag vet att det beror på att jag inte haft någon matlust den senast tiden. Men jag brukade älska mat. Jag har vissa aningar av vad det beror på. Men jag är ändå oroad. Tror på riktigt att jag har nått botten, jag har inte mått så här uruselt på flera år. Trots att jag inte varit lycklig på flera år, det har funnits glädjande stunder, men jag har aldrig känt riktig lycka, inga stunder jag kommer minnas för resten av mitt liv och jag är så långt ner man bara kan bli. Sämre än att inte vara lycklig, jag är på riktigt olycklig... Jag önskar att saker vore annorlunda. Jag vill verkligen vara lycklig.
Jag önskar verkligen att jag hittar livslusten på nytt, det där lilla som får mig att vilja kämpa på riktigt. Jag kämpar bara för att jag måste för att jag inte vet hur mamma och pappa skulle klara sig annars. Men egentligen orkar jag inte. Jag vill spendera hela min tid i sängen, men jag kämpar mig ner till tv:n och kollar på den istället... Och sen kan jag sitta där hela dagen. Allvarligt talat orkar jag snart inte mer. Jag hoppas att 2011 blir mitt år att ta mig upp ur träsket och sätta fart på livet. Jag hoppas på ett mirakel.
Jag vill bara säga att det gör mig jätteorolig att läsa det här. Jag vet att du inte mår bra, men jag visste inte att det var så illa. Vet inte ens om du kommer läsa det här, men det finns i alla fall. Du är en av de absolut underbaraste människorna jag någonsin har och kommer att träffa. Ett liv utan dig känns inte eftersträvansvärt. Jag älskar dig av hela mitt hjärta. Vi har känt varandra i, vad blir det, tolv och ett halvt år, och jag hoppas verkligen att vi känner varandra i mycket längre tid. Jag vill kunna finnas där för dig men jag vet inte vad jag ska göra. Du är fantastisk och jag vet inte om jag skulle klara det du går igenom. Men du ska veta att du i alla fall alltid har en person du kan vända dig till, vilken tid på dygnet som helst, och jag skulle komma
